Jag och en vän var och tog kort i helgen, vi blev först sminkade och därefter plåtade, det tog ca 3 timmar och var riktigt roligt. Det är ju inget man gör var dag, tack min vän för att du följde med detta kommer jag bära med mig länge.

så här blev några bilder som vi tog

Skulle egentligen skrivit detta i tisdag men, något kom emellan och sen jag sen har tiden runnit iväg. Jag åkte till reumatologen för att få remicade, en av de bästa medciner jag fått. Mina värden är bra jag mår bra, räknar inte med lite stelhet och pytte värk inget är som förr.

Det har börjat uppstå problem och det är att det har mkt svårt att få in en nål. Det gäller även blodprov det är hopplöst de stakars vener jag har kvar är så r iga och hårda att det knappt får in nålen de måste ta väldigt mycket.

De sista gångerna har de varit jätte problem röret på venflonen har inte velat gå in i kärlet det tar liksom stopp.

När jag tog prover i torsdag fick de sticka ett flertal gånger så idag berättade jag hur trött jag var att bli stucken så måna gånger att jag snart börjar bli stick rädd hallå jag som aldrig brytt mig men efter 15 stick börjar även den luttrna tycka det är jobbigt.

ssk på mottagningen som är en av de bättre på att sticka sa att detta löser vi, hon drog nit lotten det gick inte alls efter 4 misslyckade försök gick hon till min läkare och sa att de inte kude få in ngn venflon frågan var vad gör man nu. Min läkar suckade lite och sa som om du inte har nog men vi kan inte ge dig mer remicade, kan vi inte få in någon nål så är det inte mkt att göra det är synd när den fungerar och dina prover är lysande bra.

Allt blev nattsvart vad händer nu varför tårarna kom kunde inte hejda dem. min läkare frågade vad som gjorde mig mest ledsen.

Jag vet inte problemet med att jag är så svårstucken kvar står men skall jag åter behöva gå upp 3 tim innan jag går till jobbet skall jag åter behöva vara stel och svullna leder. Ja vad är värst, det är nog att risken att blir dålig igen är stor. Vi måste vänta i 4 veckor innan du kan börja med ngt annat som emberel eller Imira dem tar du ju själv så det blir inga stick.

Jag hoppas bara att jag kan hålla mig någolunda men tyvärr har jag redan börat känna av och det var skönt att det var tid för remicade så det fylldes på men nu blir det ju inte så jaja vi får se vart det bär hän men själv håller jag tummarna att det blir bra

Sist vi var på ABHK, sa de att vi i stort sett var redo för tävling, lite fin lir bara. Jag och Fox gjorde alla tävlingsmoment för att se hur vi låg till.

Det som var lite synd var att detta skedde efter nästan 1½ timmes träning och jag hade en trött Fox som skulle koncentrera sig men jag är ändå nöjd med resultatet. Medvetet använde jag dubbel kommando på två moment men det för att vi inte tränat det så mkt, sen hade vi lite svårt med vändningarna men de har vi heller inte övat speciellt mkt heller vi har ju bara tränat aktivt med lydnads moment i säg 4 veckor så det har gått snabbt framåt. Vi gjorde ett moment som jag inte ens visst fanns och det gick väl sisådär.

Nu skall vi göra fin liret och söka tävlingar runt om gbg.

Jag har ändrat lite inställning till lydnad det är rätt ok men det beror nog mkt på att det dels går framåt och sen att vi får sådan positiv respons från personer på ABHK.

Jag är glad att jag valde den klubben tbx till gamla trakter med gött folk och mkt bra stöd vi får väl se när vår första tävling går av stapen och hur det går för oss.

Jag har aldrig haft en hund som är så socialt kompetent som Fox är, ställer mig ofta frågan om han är född med denna kopetens eller om det är det sätt jag uppfostrat honom, de hundar han träffade som valp som fått honom att kunna avläsa hundar rätt. Genom att han gör detta hamnar han aldirg i någonk konflikt med andra hundar inte ens de hundar som ägare säger är ilskna.

Igår var vi ute och gick kvällspromenaden och jag såg en tjej stå vid ängen och en svart hund så jag valde att vika av. Fox tittade bort och jag såg på honom att han lugnade på avstånd jag skickade han att gå före och han började gå men saktade snabbt in igen, då hörde jag den andre ägaren att hon ropade och ropade jag sa före till fox men hans stod kvar då förstod jag att den andra hunden var nära vände mig om å viss var den det jag tog ett steg bakåt för att inte ge några vibbar utan låta fox fixa det själv. Det har varit en lång träning att lita på att fox klarar detta bättre själv.

Ägaren kom, jag ropade låt dem sköta det själva innan vi särar dem för jag såg på fox att han lugnade för fullt och den andra var lite för kaxig för att undvika någong form av konflikgt så fick dem klara det och det gjorde dem. När jag så att det var klart sa jag nu kan du bryta din hund och sen om du vill kan de få umgås men det är på ditt komandå.

Jag kallade in Fox han kom tittade på den andra hunden och sen lekte de en kort stund. Det är inte ofta Fox leker med andra men på senaste har vi träffat på flera unghundar och det är kul för att fox är riktigt duktig när det gäller dem. En vi brukar träffa får han kämpa lite med för han är så  börtig och hans ägare är nöjd över att fox sätter han på plats.

Ja jag kan inte vara mer nöjd med Fox än jag är. Jag är så glad att jag fick honom vet inte vad jag skulle gjort utan honom imorgon är det träning och där har han oxå blivit bättre mtk bättre det är apporteringen som är lite problem då han inte riktigt gillar att komma in och sätta sig det känns som han tycker det är obehagligt att sätta sig framför mig så jag skall se om han inte direkt kan komma tillsidan för jag vill inte förlora hans snabbhet.

tur att detta inte  är föränn klass två i mars har vi målet att tävla för jag tror vi kommit så långt då ju mer vi tävlar ju säkrare blir ju fox och det är då vi kommer vidare.

sen fick jag pratat med A om sök de tränar på veckorna jiipi nu kan vi komma igång igen.

 Ha en bra dag alla där ute

Trots att det var en mkt kort stund jag och min vän sågs på stationen var det värt det, vi han prata om jätte mkt på väldigt kort tid.

Vänskap är så betydelse full, det vill jag att ní skall veta jag vänar om mina vänner ni betytder mkt för mig. Det är skönt att ni finns när det känna jobbigt.

Det var så härligt att teckna hoppas verkligen att vi ses under jul jag skall försöka se om jag kan komma iväg och jag hoppas du inte jobbar för mkt men det finns ju kvällar eller hur fej.

 Jag längatar verkligen till nästa gång vi ses igen. Hoppas din resa hem gick bra och inte allt för långsam då ni fick åka mjölkexpressen hihih

ha en bra kväll

En lång arbetsdag, där jag fick mkt gjort fick en elev att bli riktigt nöjd med sig själv och sitt arbete det känns riktigt bra när man får höra vissta Camilla går det bra nu.

På em var det min tur att ta med 16 livliga barn till datasalen och göra lite pedagogiska saker och däretfer det alla längtar efter spel taim

Då passade jag på att gå in på Unga reumatikers klotterplank det har ju inte varit så mtk aktivitet där så jag ihop med Linda har funderat ut hur man kan få igång det om man skulle han ngn form av blogg eller göra på ngt sätt där medelmemmarna bara kan skriva av sig skriva hur en dag varit och liknande så jag gick in när skrev lite inlägg om allt möjligt ihop om att vi skall kunna göra lite mer rekalm om vår sida och få den mer aktiv jag har lovat att gå in där minst tre gånger i veckan men det blir norg oftare då det inte är så jobbigt att titta in där se om någon skrivit kanske själv skriva några rade om ngt allt behöver ju inte vara så allvarligt närman skriver i forum men det kanske en del upplever så  nu får vi se hur det blir med detta .

Efter en sådan här lång dag är man rätt mör och trött i kroppen men lite nytta fick jag gjort här hemma oxå

RIg nytt kom idag det är en tidning som reumatikerförbundet i göteborg skickar ut, medelmmar kan skicka in sina inlägg efterlysningar. Det var två reumatiker som skrivit att det ville träffa andra så jag greppade mobilen och ringde upp. Det kändes bra att prata med denna person och ge henne mer info om Unga reumatiker för vi behöver fler och sen den känslan man ofta har att man är ensam med sin kroniska sjukdom. Då kan det vara skönt att prata med någon. Jag hoppa nu att vi kommer igång här i gbg igen för det behövs det är så mkt som händer inom vård och politik för oss som har någon form av kronisk sjukdom äve för de personer som har sjukdomar som är svåra att få bukt med.

I morgon är det brödbak som gäller mums eget bröt fast jag gör det hos mamma jag är ingen hejare på att baka glutenfritt bröt men någon gång kansek jag lär mig för det är tusen gånger godare och det blir nog även billigare.

Jag skall föreslå för min vän som oxå är glutenintolerant att vi skall baka lussekatter hon är bra på det enda kruxet är att hon som jag har en almenacka med för få dagar i för att hinna med sådana här saker och vi bor inte direkt närsgård hon bor nämligen i strömstad. en bit för lussebullar men så gott nu till jul eller ur c.

 kanske går jag in och skriver hur det gick med brödbaket

ha en bra dag alla annars

Mys och pys med mkt ljus och en och annan lussebulle kanske. Jag nu lutar det mot advent och vi alla tänder det första ljuset och räknar ner inför den stora dagen för många. Självaste julafton. Men för många är det även en dag som är den värsta dagen på året kasnke är man ensam eller så ligger det tråkiga minnen och trycker eller så är det en dag där det uppstår konfliketer vart man skall vara om man har familj men innna denna dagen komme hinner vi njuta av doften kaddemumma och de tända ljusen gör de mörka dagarna ljusare en stund.

Själv har jag tänt ljus ett bra tag men snarrt kommer adventstakarna ner och det är det mysigaste jag vet, vill nästan inte ta bort dem om saningen skall fram har jag haft en stake framme hela året men den ser inte ut som en stake och jag har inte funnit någon lampa till köksfönstret.

Många har säket börjat tänka på klappar och börjat planera så smått men jag är inte ens i sart gropen ännu. Har tänkt flera gånger att jag skall börja för att slippa stressen men det blir liksom inte av.

Har inte ens börjat fundera på vad jag skall köpa till familjen.

Än är det tid kvar och ingen stress behövs till helgen åker adventstakarna upp och kanske den ena julgardinen för den är bara röd med svarta ringa i tunt tunt tyg så det är ju ingen direkt jul gardin mer än att jag tycker den passar bra till jul.

tyvärr blir det ingen gran i år heller jag har ingen plats för en ståtlig gran och det grämer mig jag älskar doften av äkta gran det är så mysigt med ljusen som lyser men men jag får nöja mig med den msyighets faktor det blir av de vanliga ljusen.

I helgen skall jag köpa en ett stort lager ljus av olika slag för att kunna varva lite jag funderar på att passa på när jag åker upp till mian föräldrar i helgen och ta en tripp till göken på Orust. Där finns det mkt smått och gott kanske kan jag tillcohmed hitta en klapp.

Det ungefär en vecka innan jag var tvungenatt söka upp akuten igen.

Magen gjorde så ont, jag föröskte med alla medel tacka vet jag Unga Reuamtikers värme hjärta utan det hade jag inte klarat mig det är min dagliga vän som värmer min mage för att ge lite lindrign men inte idag,

Jag satt i soffan och bara skaka av smärta en in till aktuen det ville jag inte jag orkar inte har inte tid kan inte riskera att ligga inne jag har ju ett jobb jag måste gå till en hund som behöver mig ja jag har inte tid att vara sjuk men jag väljer tyvärr inte det. Magen slog bakut och jag höll på att svimma.

Då sa M, vad behöver du till sjukhuet, det var skönt att någon anna tog beslutet att jag var tvungen att åka dit tack för det. Jag behövde det orkar inte ta det själv då jag inte vill vara sjuk.

Vi packade en väska med det nödvändigaste datorn såklart men sen lite annat som är bra att ha med sig.

Vi var där vid 21 tiden ungefär, jag fick snabbt träffa en läkare och även denna gång blev jag uppkoppad för att det skulle ha koll på smärtan och härtrytmen.

Fick smärtlindrign och ett snabbt besked att jag var tvungen att vara kvar så att de kunde utreda hur de skulle bota min smärta då tarmen skall tömama sig om det finns ngt man kan göra för att hjälpa mig. Se om jag kan slippa kräkas hela tiden vore skönt.

När kl var rutn 02 åkte M hem stackars han fick sitta där halva natten pga mig men jag är oerhört tacksam för att du finns där för att du stöttar mig att åka in när det känns allt för svårt att göra det.

Hamnade på KAVA igen,  det var bra nattpersonal som kom med tröstanade ord när jag kände att jag inte okradade med detta längre.

På morgonen ringde jag en vän tack K för att du finns där när jag behöver prata av mig.

Det var en mkt bra sjuksköterska som jobbade där som stöttade mig när den första läkaren sa att det är nog så här ditt liv kommer att se ut, är det mening att jag inte kan behålla maten för att det är stopp och att magen skall krångla så att jag inte kan leva det liv jag vill blä säger jag bara.

Det kom en annan läkare sen som ifrågasatte hur jag kunde gå som jag gör, varför jag inte har någon regelbunden kontakt med mag och tarm.

Ja du sa jag först fick jag en läkare men vi komunocerade inte så bra sen fick jag en till han träffade jag i 5 min och så sa han att jag skulle få träffa den läkare jag inte kunde komunicera med då sa jag ifrån då fick jag beskedet att jag under hösten skulle få träffa någon därifrån men ja deras höst är tydligen i januari. Det känns inte som om de bryr sig hur det går med min mage hur jag lever, det känns inte som de lyssnar på vad jag säger hurm in vardag ser ut.

Jag vägrar att acceptera att ha det såhär då det stör min vardag det liv jag vill leva. jag måste ju hela tiden planera för att kunna tömma tarmen och det är inget liv.

Läkaren som frågade hur jag kunde gå så här kom tbx när hon varit kontatk med mag och tarm då sa hon jag kan inget göra mer än hjälpa dig med lite smäetlindring då de på mag och tarm har en tid för dig i Januari och inte tycker det är någon ide att komma upp till avd och prata med dig,

Det är ju inget nytt som tillkommit mer än att du kräks oftare så tyvärr får du åka hem och återkomma om det blir besvärligt igen.

Det lär nog dröja innan jag sätter mig på akuten igen för jag orkar inte med att höra att detta nog är ditt liv.

Det skall bli intressant och se vad de säger på mag och tarm om det finns något intresse att hjälpa mig till en bättre vardag.

tror tyvärr tror jag inte på att det finns något intresse att hjälpa mig.

tiden får utvisa .

Inombords gråter jag för jag känner att det är hopplöst utåt visar jag nog inte så mkt. jag gör det jag brukar men inom mig går tankarna hela tiden runt runt. Det finns inte ens ett hopp att leva på så  just nu lever jag på att jag har det bra förövrigt.

 I morse var jag ute med Fox jag har ju gått mer in på lydnad och ja jg är en aning strängare nu han är ju faktiskt inte någon unghund länge så ohyft har jag börjat bli mkt arg på för nu har han fått tid på sig att växa,

Han fungerar i alla miljöer är en go hund och har inga problem med andra hundrar skönt. Nu när vi börjat träna lydna har vi ju stött på lite problem då han är en hund som lätt går igång som är så arbestvillig att det ibland slår över.

Det bor en kille i vårt område som har två hundar den ena är visserligen hans tjej men han brukar ha den med sig och han har en sådan bli på dem att jag blivit impad många gånger. jag har sett honom träna sin hund ett flertal gånger och enligt mig har han en bra metod och en hund som verkligen vet vad han skall göra.

tog tillfälle iaktt att fråga honom om lite tips jag chansade genom att plaslägga Fox en bit bort och sen gå fram till honom.

Han blev glad när jag sa jag var impad över hans pli på sina hundar och att han verkar veta vad han gör. Det visade sig att han är instruktör och lite annat vi pratade länge och han gav mig några bra råd. Fox låg hela tiden beröm åt honom. Så nu har jag lite att gå på, han hade sett att jag har en hund som det finns mkt inne i och att jag måste vara bestämd men varlig inget godis utan jag är berömet godis kan han få när träningen är slut eller att vi gör ngt som han verkligne tycker är kul som ett sök elle en apportering, glad över att jag frågade honom, har tänkt på det många gånger men  inte riktgit vågat men idag tog jag mig modet till och det var ju inga problem ;)

Jag är så trött på min mage, jag har haft ont i magen hela dagen och det börjar bli riktigt irreterande.

Jag vacklar hela tiden om jag skall söka akut eller om jag skall stå ut än har det lutat mot att stå ut men jag får se hur länge jag orkar står ut.

Mitt hopp ligger på att jag snart får en läkare som kan hjälpa mig att få fart på min mage och kanske ett slut att ha dessa smärtor och få den att fungera. Jag önskar mig en normalare mage jag vet att den aldrig kommer bli helt bra det är den för trasig för men kansek kan de hjälpa mig att få det bättre är än den idag, nu ha jag haft det trubbligt i två veckor men det känns some en evighet.

Jag har inte tid att vara sjuk jag har så många projekt på gång som jag inte vill missa pga denna magen som inte kan tänka sig att fungera som jag vill.

Jag tänker många gånger att jag måste acceptera hur läget är men jag innerst inne vägrar jag att acceptera det då det inte är ett liv då det inkräktar på mina intressen.

framtiden får visa vad som händer, och jag hoppas att det är till det bästa.

Ja du fox du är min ögonsten, du är min trygghet och du gör mig ständigt glad fast du kan ge mig ett och annat grått hårsstrå när tikarna löper då funderar jag på om du verkligen är den Fox jag känner. Då har du en riktig teflonpanna.

Ja då jag ville jobba mer med Fox fick jag ta mig i kragagen och acceptera att lydnad är en gren som kan vara bra att träna på trots att det är lite tråkigt men å andra sidan blir det inte bättre än jag gör det till.

Vi började så smått här hemma först lite inne sen på ängen sen under promenaderna, det har inte gått smärtfritt. Fox är inte van vid dess kommenderingara det vi tränar har han ju ändå gjort rätt fritt även om det varit diciplinerat. Detta är en helt annan sak. Då räddningshund fortfarande ligger när till hands sökte jag upp en brukshunsklubb det har jag ju berättat om förut. Vi gick dit denna onsdagen med tur vi slapp regnet men det hade regnat så lite geggigt var det men var gör det, tur att vi har tvätt tid idag.

Först var vad platsläggnng med skott men jag lät fox bara vara då han inte är van vid bhk miljö. Bara att vara där är en träning för  honom men skotten är han inte rädd för utan mer obesrvant.

vi trändade lite linföring som vi fick beröm för alltid kul när andra ser att det går framåt när man själv känner att inget händer,

två inkallningar gjorde inga problem

ställande unde gång inga problem men nu skall jag försöka ta bort godiset och stopp teckent det skall bli intressant en liten utmaning.

Ja sen kom Fox favorit vi gjorde apportering, då jag inte vet hur en domare bedömmer apportering bad jag om hjälp.

Stig började att titta, han fick sig ett gott skratt och sa det var nog den gladaaste apportering han sett, han vill verkligen komma in med den uta inga problem in inte heller där var det något dirket fel mer än att ja han hoppad ju upp mot mot precis som vi alltid gjort och ja nu är det ju lite annat, lite tips om hur jag skull göra för att få honom att sätta sig framför mig utan hopp och sen fot brevid mig. lite kruligt.

Vi tog fram metall apportetn för att se hur han reagerade han sprang ut som vanligt tog dem, men släppte och tittade på mig som du mamma denna var bra tung, japp 4  eller 5 kilo men jag peppade honom och han tog den kom in med den kämpade på bra. Gjorde det igen inga problem då att hämta den men än lite för tungt för att sitta stilla.

Calle kom och jag bad om mer råd för stig hade sagt att vi skulle se vad han tyckte, först fick han se med metalll apporten. Jag tycket inte det var rätt emot honom så vi hämtad en i trä för att kalle skule få se hur han verkligen apporterar. Ja även Calle fick sig ett skratt nog gillar han apportera men hur hel friden har du fått honom att komama in med den fart och studs upp så, jag har satt ut armarna och sagt att han är välrds bäst när han kommer in med en fågel utan att bitit på den eller en dummie. Då förstod han sa att vi inta har några som helt problem med apporteringen det är bara inlämninge vi tetsta olika sätt, att sätt ut handen för att få bort hoppaet men han hoppade ändå, sen satt jag ut handen fortare sa sitt lite läskigt tyckte fox. Då gjorde vi det på kort avstånd ett par gånger sen satt det mkt bättre och Calle sa bar oj oj det här kommer gå bra.

Det känns jätte kul, jag tor jag ändrat tanke lite att lydnad är tråkigt det kan vara rätt roligt ändå. Nu är det träning som gäller korta pass men riktiga ingaet trams och godis ja det får han i slutet då han ballar ur om han får vid momneten. nu är det linförheten vi skall träna på när den sitter är det utan koppel som skall in och hopp över hinder för självklart kommer jag träna apportering men det är klass två så det är inte lika brottom inte för att någon är brottom men jag har en plan att tävla i mars om det finns några då så vi har ett mål att nå.

Ja kansek blir det något av oss ändå, när våren kommer testar vi på agility han gillar ju hinder och fart har han ju så det kommer nog inte bli några problem me än att ja som vanligt måste ta det varligt då han stissar sig när han inte vet vad jag vill. Jag måste lära mig att bromsa mig andas och ta det riktgit lungt det gäller i linförheten oxå.

De fria träningarna är bra tycker jag man får tipps och råd och kan träna ihop med andra se hur andra gör nackdelen är att det börjar 18 och de gånger jag slutar 16 är det tight att hinna men det går och det är u så himla skoj att arbeta med honom. Nu tycker han det är roligare med lydnaden då jag lagt in lite sök mitt i träningen och apporteringen så det är lite som om han vet gör jag detta mindre roliga så får jag göra det roliga sen.

jag fortsättning följer vi får se vart vi hamnar hoppas vi når målet till mars jag har inga förväntningar på de 10 första tävlingarna men till sommaren då hoppas jag vi kommit så långt att vi kan ta lite poäng, då har vi nog tränat bort nervosistet och han är van vid den miljön och jag är van vid att vara på ett sätt. håll tummarna för oss

Att gå på teckenspråkskursen är som att gå på ett spa förutom att jag inte går runt i morrgonrock och badtofflor. Det ger mig så mkt jag får så mkt energi genom att vara där. Vi så roligt när vi är där och pratar om precis allt, ibland så får vår lärare strunta i sin planering då vi kommer in på olika diskutioner som gör att vi pratar annat men vi tecknar hela tiden och lär oss alla möjliga tecken. Vår lärare Daniel är mkt bra han rättar när det blir fel och vi får chansen att öva på det som vi tycker är svårt vi styr rätt mtk själva hur lektionerna ser ut eftersom det beror på om det hänt ngt särsskilt.

Jag kan komma till teckenspråket tröt och lite hengig men när jag går där ifrån är jag fylld av skatt som ger mig energi och jag vill bara ha mer. Jag täner mer på teckenspråk nu jag tänker på olika tecken hur jag skulle tecknat i olika sammanhang. Jag är så glad att jag fann denna kurs och att jag kunde hoppa in i denna grupp som är mkt trevlig det gör nog mkt det också. Vi lär oss runt 50 tecken om gången ja det låter mk men det är inte så att jag komme ihåg alla varje gång men många av dem fastnar.

Då vi kan prata om olika saker som sist pratarde vi dataspel och atombomber, minor m,m ja då kommer jag inte ihåg alla krigstecken men en del. Just denna gång så gick vi igenom länder i Europa men dem fastnade inte kan jag säga direkt det var väl några kanske för att jag just nu inte känner att de är nödvändiga att lära mig,

Nästa gång komme nybörjar gruppen dit och vi skall prata med dem, det skall bli kul att se hur långt de kommit då jag var där en gång men det var för lätt för min del jag hade nog som Daniel sa tröttnat ganska fort. Är tacksam att jag fick prova båda grupperna.

jag längtar redan till nästa tisdag då det är kurs igen trots att det är tajt mellan tiderna då jag har annat för mig på just tisdagar som gör att jag är en bit bort så jag hinner hem äta lite och sen sticka igen men det är det värt.

Översskriften låter väl som om jag inte brukar vara sjuk på riktigt men så är ju inte fallet det var bara det att jag inte trodde jag var så sjuk som jag var. I fredags natt vaknade jag med magont, frös och mådde illa. Jag tog mitt väl använda värme hjärta från Unga Reumatiker, la det på magen för att lindra smärtan.

Jag var oviss om jag skulle gå till jobbet eller inte men just denna dag hade jag två elvever som börjat jobba så bra jag kände att jag ville ge de ett försök då jag hade allt deras material hemma.

Några av mina kolegor såg direkt att jag inte var helt kry det var bara att säga som det var magen spökar men jag nochade det en del och sa att det går snart över. Tänkte om jag är på jobbet ett tag gör lite saker så lättar det så småning om.

Så blev inte fallet jag frös och mådde illa, kände att jag hellre velat ligga hemma i soffan eller sängen. Ja då är jag sjuk när jag hellre ligger ner och inte gör ett skvatt.

 När jag hade en halvtimme kvar på jobbet bad jag om att få gå hem jag orkade inte mer det var ju ändå så lite tid kvar. Inga problem så jag körde hem. Jag funderade på hur jag skulle göra. Söka för min mage tar emto rädslan för att de skall säga att det inte är rätt plats är stor att bli ifrågasatt av läkare som ev kan komma som konsulte för mag och tarm.

Ringde min goda vän tack C för att du finns där, kloka och peppande ord.

Jag gjorde som hon sa åkte till Akutten. Min första blick när jag kom in där var oj väntan lär bli lång det satt patienter överallt det låg patienter på britsar, det var bra att ställa in sig på att väntan skulle bli lång.

De ropade in mig till treagen för kontroller och uppgifter vad jag söker för

i kassan hade hon redan konstaterat att jag hade ont det var det första hon sa. Jag berättade om mina smärtor i magen om illamåendet och frossan. 

De vanliga testerna gjordes;

temp 38,5 oj hade jag feber var mitt svar

puls 120 som var oregelbunden högt och inte bra med oregelbunden puls

ett högt blodtryck jag brukar ligga låt i vanliga fall.

Jag blev inkörd till mottagningen direkt och efter en mkt kort stund kom en snäll sköterska och sa att de skulle ta in mig i ett rum, hamnade i akut rummet. Första tanken var att det inte fanns något annat rum men kort efter insåg jag att de ansåg mig så pass sjuk att jag behövde vara i akut rummet. Blev nämligen uppkopplad till en monitor som läser av ekg, puls och blodtryck. Oj kansek är jag sjuk på riktigt.

Min puls var hög under lång tid och mitt blodtryck hoppade väldigt, jag hade en aning snabba hjärtslag ett tag och allt pga smärtan.

Nämnde den inte så mkt ville inte klaga, Plötsligt kom det in två sköterskor och frågade hur jag mådde, just då låg jag och kved mig magen höll på att ta kol på mig. De sa, här är det ingen som tvivlar på att du har ont det syns på monitorn du måste säga till. Jag fick smärtlindring först muskulärt alltså en spruta i benet men den tog inte så bra, så de valde att ge mig direkt i blodet och det svarade jag bättre på. Det blev lite mkt för mig jag har så svårt att vara på sjukan så jag ringde en annan vän som jag delat mkt med tack K för ditt samtal, det var skönt att få prata när det kändes besvärligt.

Inom loppet av två timmar hade jag gjort röntgen och var på en avdelning, där tillbringade jag hela helgen och jag får säga att det var en mkt bra personal på KAVA. Förstående och de lyssnade på mig när det kändes tungt att vara där, de peppade mig att gå vidare att tvinga fram en läkare som jag kunde hjälpa mig för detta är inget drägligt liv jag håller med.

Jag kände mig trygg på KAVA kände inte att jag var på fel plats utan att jag gjort rätt och det var skönt att få känna. Rädslan fanns dock hela tiden att det skulle dyka upp ett stolpskott och säga att jag inte hade där att göra men det kom aldrig ngt utan de läkare som kom vara eniga om att detta var fel att jag behövde hjälp och de snart.

När jag på söndagen valde att åka hem, fick jag näst intill lova att höra av mig till mottagningen om jag inte blev bättre inom två dagar. Ja inte har jag blivit bätte men inte heller har jag ringt till mottagningen jag gjorde ett litet försök men då var det upptaget sen blev det inte mer.

Magen gör fruktansvärt ont och jag känner att jag det är lite ohanterbart så jag får ta och ringa mottagningen se vad de ha för hjälp att erbjuda jag har ingen större lust att tillbringa även denna helg på sjukan,

Självklart skulle det bar ösa ner när vi skulle ha träning idag. Appellplanen var rena lervällingen efter ett tag fick vi bege oss till verandan till klubbstugan.

Där hade vi sittande under skott och träning med att gå förbi när det var lite trångt sen hade vi inkallning men Fox ville inte springa till mig då man enligt hundens lag inte springer emot varandra, då han är väldigt socialkompetens valde han att gå mkt sakta förbi hundarn ochtill mig.

För att få en bra inkallning gick vi ut på gruset fick en spann vatten över oss men en bra inkallning så det var värt att bli blöt.

Det var kul vi fick beröm de tyckte han var duktig det var mest fin lirert kvar hm vi som knappt trärnat. Kände att om jag la ner lite mer tid på det så kanske vi kunde komma ngn stanns i lydnaden även om jag tycker det är grymt tråkigt.

Fox brydde sig inte om de andra hundarna han var ganska låg ingen direkt go i honom så jag fick tjoa lite när jag ville ha honom springandes.

Han var duktig med tanke på att det var  hans första gång på en brukshundsklubb.

Vi skall dit nästa onsdag också så får vi se vart det bär hänn.

Nu har jag fått nummret till den person som är ansvarig inom räddningshund i väst så imorgon skall jag ringa honom och se hur vi går tillväga, tänk om vi får göra ett prov vad kul det skulle vara då.

Ja kvällen när kusine var här var lyckad vi hade det riktigt mysigt, vi fikade hade tända ljus och lite fina servetter ja det var en riktig mysfaktor här.

När vi fikat klart satte tog vi oss från mitt lilla kök till det något större rummet. Ja mitt kök är inte gjort för så många så det känns lätt trångt när man är fler än 3 även om det är ett bord för 4 så är det inte så stort.

Vi tog ett parti MIG och otroligt nog kunde jag svaret på några frågor fick tillochmed MIG rätt, det hör inte till vanligheten.

Vinnaren var Mats vi säger att det var nybörjar tur för han hade aldrig spelat MIG innan.

Vid 20.00 tiden drog sig Sandra hemåt jag och Ia tog en promenad med Fox efter det åkte hon hem.

Det var så skönt att gå där och prata tack syrran för att du finns för att du alltid tar dig tid att lyssna när jag behöver någon att prata med.

Du är så neutral i alla lägen och det är skönt du ser saker från fler än ett håll och det gör att man kan gå aha upplevelser när du förklarar saker jag ibland bara inte förstår.

 För att vi tre kusiner skulle ses igen utan att det skulle gå tre år vilket är lätt hänt i vår släkt bestämde vi direkt ett nytt datum då skall vi hem till Sandra det skall bli kul att se hur hon bor.

Egentligen skulle jag städat idag men Emma kommer och då är de två hundar här idag så jag städar nog imorgon istället för dom två ihop fäller otorligt förstår inte hur det kommer sig men så fort dom två varit här eller hos mamma samtidigt blir det så mkt mer hår :)