Jag kan inte säga attjag helt piggna till efter operationen jag har förtillfället en pigg stund och tänke att utnjytta den tiden till min blogg.

Jag opererades i måndag och själva operationen gick som planerat och det känns ju skönt. Men redan på kvällen ådrog jag mig en hög feber sen dess har den åkt bergodalbana. allt från 37,3 till 40 grader så jag har nog legat och yrat lite här på sjukan men personalen är helt underbara. Finns tillhands hela tiden.

Jag fick stanna lite extra länge på uppvaket och personalen där skall ha en guldstjärna helt otroligt gulliga. jag kunde tryggt ligga där och vara sjuk, var det ngt var det där på studs.

Den hjälpsamheten finns även på avdelningen jag ligger på här skall man inte ha ont. Jag har förnärvarande en smärtpump som sitter i ryggmärgen och puttar in bedövning så att jag inte känner operationsområdet, det är bra tycker jag slipper man äta en massa mediciner och man kommer snabbare upp på benen.

Efter att ha legat på uppvaket i 1½ dygn fick jag komma ner till avd och det var skönt även om personalen var bra så är det inget ställe man ligger länge på.

När jag varit på avd några timmar frågade de om jag ville sitta på sängkanten och det var jag på när jag väl satt där kände jag att stå upp bara få sträcka på kroppen vore super skönt så jag frågade om det var okej att ställa sig  upp,  undersköterskan tittade förvånat och sa självklart de brukar inte patienterna vela göra men jag är ju inte alltid som andra hihi. När jag stått upp en stund var jag helt slut och det var gott att åter krypa ner i sängen.

Igår var en bra dag ända fram till 18 ag hade inte haft ont en enda gång jo en liten stund mitt på dagen men det tog bonus knappen bort, trycker jag på den får jag lite extra.

Men kl 18 slog helvetet lös, och fick känna på att jag lever. Jag fick ett sådant tryck i magen att jag blev helt snurrig. Det gjorde så ont att pumpen inte kunde ta bort det inte ens när de höjde styrkan. Tillslut ringde de till narkosen för att få hjälp med min smärta. Det kom någon från operation eller narkos vet inte vilken enhet hon var ifrån. De diskuterade länge hur de skulle kunna hjälpa mig på bästa sätt tillslut bestämdes det att jag skulle få en starkare injektion i pumpen och ett medel som får tarmen att slappna av en heldel. Väntan på att hon skulle hämta de olika medlen var låång och smärtsam.

När de väl gett mig det skulle det ju givitvis ta en jädra tid innan den värkade. All väntan var värd för det släppte  jag blev besvär fri men tyvärr ingen längre stund. Det började nu diskuteras om jag skulle åka till IVA för behandling  och obserbvation. Undertiden kom en av mina läkare jag har på avd och tittade till mig. Pga min feber berodalbana ville han göra en passage röntgen för att se att det inte var ngt glaet som hänt. Under tiden ordinerade han hög dos morfin, tur den hjälpte och jag blev inte koko på kuppen.

Kl han bli 01 innan jag kunde komma ner till röntgen och det berodde en del på att jag bara tål 1 sorts kontrast och det behövde hitta detta enda kontrast, det gjorde dem tillslut.

Varken läkaren eller personalen på röntgen ger jag någon stjärna för bra arbete de var helt bedrövliga. Stt hjälpa mig som är ny opererad på det sätt jag fått order att göra saker på var först inte tänkt bart fattar ni vad idiotiskt. Sen började de diksutera med läkaren hur saker och ting skulle läggas upp. Läkaren ansåg inte att vissa saker var hans jobb och sköterskorna vägrade göra det för det var ju minsann inte deras. Där i mellan låg jag gör kul.

Att jag är ny operererd tog ingen hänsyn till, jag skulle snurra som en gris på spett iallfall. Det gjorde jävligt och och var jobbigt tur att jag kan bita ihop. Hoppades ju att de skulle hitta källan till mitt onda.

Efter en låång tid fick jag åka upp till avd och få lite välbehövlig smärtlindring.

Som tur var slapp jag åka till IVA och det var inget som var trasigt. De mest troliga är infektionen och en besvälig men lyckad operation.

Först vid 8 tiden på morgonen fick man kontroll på läget och just nu känns det ok men nu skall jag ta en väl behövlig vila.

Vi syns

Ja nu skall jag in på sjukan och göra en planerad op, det kommer bli låånga och tråkiga Så den som vill pigga upp mig kan ju alltid komma förbi, Det känns bra att få gjort op innan sommaren, säger bara äntligen. När denna op r avklarad har jag nått många mål och jag kan börja leva fullt ut.

Under många år har jag levt i en mörk värld, varje måltid har inneburit ny ångest nya tårar och ett evigt kämpande. För några årsedan kämpade jag för mitt liv, själv såg jag inte det föränn drygt ett år av intag av näring. Min kropp min hjärna var helt slut och gick på spar låga. Ja anorexin höll på att släcka mitt liv, Det var ju inte detta jag ville jag ville ju bara vara smal väga lite men ändå fungera. Det där går inte hand i han och det har jag fått känna på.

Ett år tillbaka, för ett år sedan tog jag ett viktigt beslut jag skall testa att lita på  min behandlares ord på mina underbara vänner som stöttat mig under denna resa och det är jag så tacksam över att ni funnits där för mig.

resan har varit lång men för första gången i mitt liv har jag känt att jag haft kontrollen även om ångesten varit stor, kroppen varit ur funktion så har jag känt att jag vet vad jag vill och vad jag måste göra,

succesivt började jag äta mer våga testa fler saker och skata sakta vaknade min hjärna, Jag började kunna tänka klart men jag kunde inte bli av med min rastlösahet och det var mkt jobbigt.

Så jag tog kontakt med et KBT team för att få hjälp, där fick jag mkt stöd och andra verktyg.

jsag åt och åt men ingenting hände jag fattar inte hur mkt man kan äta för att behöva gå upp i vikt. Trots att jag åt 24oo kcal om dagen hände ingenting med min vikt den stod helt stilla. Det började bli frustrerande men jag var emot att dricka näringsdrycker jag var ju inte sjuk och då dricker man inte det. efter ett tag kände jag väl  ändå att det kanske var nödvändigt om ngt skulle hände så jag började dricka dem 1000 extra kalorier om dagen phu. I detta läget tänkte jag inte så mkt på att det var så mkt kcal jag fick i mig och det var väl det som gjorde att jag klarade av att dricka dem varje dag. Jag drack ju dem för att bli fri och kunna säga att jag nu är frisk detta har jag länge väntat på att få göra och idag kan jag de,

Jag har nu en norml vikt och och är friskförklarad jag är FRI ingen ångest ingen oro i varken kropp eller själ och detta känns så underbart

jag vill tacka mina tre stötte pelare utan er hade jag aldrig klarat mig, Lisa du har verkligen varit en person och varit till stor hjälpt mig att bena ut alla tankar och känslor. Du fick dock skaka om mig ett par gånger men du gav inte upp tack för det.

Gaia utan din hjälp hade jag inte vågat ta klivet ut i det sociala jag var allt förbränd efter allt efter att ha levt men en person som tryckt ner migoch psykat mig. du fick mig att  känna mig värdig igen och det behövde jag.

C tack för att du hela tiden finns där.

nu tänkte jag ´gå in i en ny fas in i ett friskt liv

Ja vet ni har rätt det var läänge sen jag var här inne och skrev, trodde väl inteatt det var så länge sedan men jag har lovat vänner och mig själv att nu försöka vara lite duktigare på att blogga, jag har bara inte prioriterat detta. Det har funnit så mkt annat i mitt liv som fått gå före men nu har jag avklarat det som tagit all min kraft och den lilla tid som funnits över efter det att man arbetat klart.

I nästa inlägg kommer ni få veta vad som tagit min tid vi hörs då