Jag kan inte säga attjag helt piggna till efter operationen jag har förtillfället en pigg stund och tänke att utnjytta den tiden till min blogg.

Jag opererades i måndag och själva operationen gick som planerat och det känns ju skönt. Men redan på kvällen ådrog jag mig en hög feber sen dess har den åkt bergodalbana. allt från 37,3 till 40 grader så jag har nog legat och yrat lite här på sjukan men personalen är helt underbara. Finns tillhands hela tiden.

Jag fick stanna lite extra länge på uppvaket och personalen där skall ha en guldstjärna helt otroligt gulliga. jag kunde tryggt ligga där och vara sjuk, var det ngt var det där på studs.

Den hjälpsamheten finns även på avdelningen jag ligger på här skall man inte ha ont. Jag har förnärvarande en smärtpump som sitter i ryggmärgen och puttar in bedövning så att jag inte känner operationsområdet, det är bra tycker jag slipper man äta en massa mediciner och man kommer snabbare upp på benen.

Efter att ha legat på uppvaket i 1½ dygn fick jag komma ner till avd och det var skönt även om personalen var bra så är det inget ställe man ligger länge på.

När jag varit på avd några timmar frågade de om jag ville sitta på sängkanten och det var jag på när jag väl satt där kände jag att stå upp bara få sträcka på kroppen vore super skönt så jag frågade om det var okej att ställa sig  upp,  undersköterskan tittade förvånat och sa självklart de brukar inte patienterna vela göra men jag är ju inte alltid som andra hihi. När jag stått upp en stund var jag helt slut och det var gott att åter krypa ner i sängen.

Igår var en bra dag ända fram till 18 ag hade inte haft ont en enda gång jo en liten stund mitt på dagen men det tog bonus knappen bort, trycker jag på den får jag lite extra.

Men kl 18 slog helvetet lös, och fick känna på att jag lever. Jag fick ett sådant tryck i magen att jag blev helt snurrig. Det gjorde så ont att pumpen inte kunde ta bort det inte ens när de höjde styrkan. Tillslut ringde de till narkosen för att få hjälp med min smärta. Det kom någon från operation eller narkos vet inte vilken enhet hon var ifrån. De diskuterade länge hur de skulle kunna hjälpa mig på bästa sätt tillslut bestämdes det att jag skulle få en starkare injektion i pumpen och ett medel som får tarmen att slappna av en heldel. Väntan på att hon skulle hämta de olika medlen var låång och smärtsam.

När de väl gett mig det skulle det ju givitvis ta en jädra tid innan den värkade. All väntan var värd för det släppte  jag blev besvär fri men tyvärr ingen längre stund. Det började nu diskuteras om jag skulle åka till IVA för behandling  och obserbvation. Undertiden kom en av mina läkare jag har på avd och tittade till mig. Pga min feber berodalbana ville han göra en passage röntgen för att se att det inte var ngt glaet som hänt. Under tiden ordinerade han hög dos morfin, tur den hjälpte och jag blev inte koko på kuppen.

Kl han bli 01 innan jag kunde komma ner till röntgen och det berodde en del på att jag bara tål 1 sorts kontrast och det behövde hitta detta enda kontrast, det gjorde dem tillslut.

Varken läkaren eller personalen på röntgen ger jag någon stjärna för bra arbete de var helt bedrövliga. Stt hjälpa mig som är ny opererad på det sätt jag fått order att göra saker på var först inte tänkt bart fattar ni vad idiotiskt. Sen började de diksutera med läkaren hur saker och ting skulle läggas upp. Läkaren ansåg inte att vissa saker var hans jobb och sköterskorna vägrade göra det för det var ju minsann inte deras. Där i mellan låg jag gör kul.

Att jag är ny operererd tog ingen hänsyn till, jag skulle snurra som en gris på spett iallfall. Det gjorde jävligt och och var jobbigt tur att jag kan bita ihop. Hoppades ju att de skulle hitta källan till mitt onda.

Efter en låång tid fick jag åka upp till avd och få lite välbehövlig smärtlindring.

Som tur var slapp jag åka till IVA och det var inget som var trasigt. De mest troliga är infektionen och en besvälig men lyckad operation.

Först vid 8 tiden på morgonen fick man kontroll på läget och just nu känns det ok men nu skall jag ta en väl behövlig vila.

Vi syns

Ja nu skall jag in på sjukan och göra en planerad op, det kommer bli låånga och tråkiga Så den som vill pigga upp mig kan ju alltid komma förbi, Det känns bra att få gjort op innan sommaren, säger bara äntligen. När denna op r avklarad har jag nått många mål och jag kan börja leva fullt ut.

Under många år har jag levt i en mörk värld, varje måltid har inneburit ny ångest nya tårar och ett evigt kämpande. För några årsedan kämpade jag för mitt liv, själv såg jag inte det föränn drygt ett år av intag av näring. Min kropp min hjärna var helt slut och gick på spar låga. Ja anorexin höll på att släcka mitt liv, Det var ju inte detta jag ville jag ville ju bara vara smal väga lite men ändå fungera. Det där går inte hand i han och det har jag fått känna på.

Ett år tillbaka, för ett år sedan tog jag ett viktigt beslut jag skall testa att lita på  min behandlares ord på mina underbara vänner som stöttat mig under denna resa och det är jag så tacksam över att ni funnits där för mig.

resan har varit lång men för första gången i mitt liv har jag känt att jag haft kontrollen även om ångesten varit stor, kroppen varit ur funktion så har jag känt att jag vet vad jag vill och vad jag måste göra,

succesivt började jag äta mer våga testa fler saker och skata sakta vaknade min hjärna, Jag började kunna tänka klart men jag kunde inte bli av med min rastlösahet och det var mkt jobbigt.

Så jag tog kontakt med et KBT team för att få hjälp, där fick jag mkt stöd och andra verktyg.

jsag åt och åt men ingenting hände jag fattar inte hur mkt man kan äta för att behöva gå upp i vikt. Trots att jag åt 24oo kcal om dagen hände ingenting med min vikt den stod helt stilla. Det började bli frustrerande men jag var emot att dricka näringsdrycker jag var ju inte sjuk och då dricker man inte det. efter ett tag kände jag väl  ändå att det kanske var nödvändigt om ngt skulle hände så jag började dricka dem 1000 extra kalorier om dagen phu. I detta läget tänkte jag inte så mkt på att det var så mkt kcal jag fick i mig och det var väl det som gjorde att jag klarade av att dricka dem varje dag. Jag drack ju dem för att bli fri och kunna säga att jag nu är frisk detta har jag länge väntat på att få göra och idag kan jag de,

Jag har nu en norml vikt och och är friskförklarad jag är FRI ingen ångest ingen oro i varken kropp eller själ och detta känns så underbart

jag vill tacka mina tre stötte pelare utan er hade jag aldrig klarat mig, Lisa du har verkligen varit en person och varit till stor hjälpt mig att bena ut alla tankar och känslor. Du fick dock skaka om mig ett par gånger men du gav inte upp tack för det.

Gaia utan din hjälp hade jag inte vågat ta klivet ut i det sociala jag var allt förbränd efter allt efter att ha levt men en person som tryckt ner migoch psykat mig. du fick mig att  känna mig värdig igen och det behövde jag.

C tack för att du hela tiden finns där.

nu tänkte jag ´gå in i en ny fas in i ett friskt liv

Ja vet ni har rätt det var läänge sen jag var här inne och skrev, trodde väl inteatt det var så länge sedan men jag har lovat vänner och mig själv att nu försöka vara lite duktigare på att blogga, jag har bara inte prioriterat detta. Det har funnit så mkt annat i mitt liv som fått gå före men nu har jag avklarat det som tagit all min kraft och den lilla tid som funnits över efter det att man arbetat klart.

I nästa inlägg kommer ni få veta vad som tagit min tid vi hörs då

Jag gick i stan och var inne på Åhlens, det sa bara klick och jag var tvungen att köpa den. Tänk jag har köpt en handvästa, ingen sådan där liten sak man inte vet hur man skall bära i handen eller halvt på axeln. Utan denna var rätt stor som en västa ok inte riktigt men jag kunde ha den över axeln eller på man kunde ändra på den.

Svart plast läder tror jag att det är. Där ryms hela mitt liv och lite till. Tänk mig med handväska.

ja det finns hopp för alla :)

I vårt arbete skall hundarna klara av en hel del saker som det inte är så vana att göra. Vid detta tillfäller skulle de hissas upp i en sele, i ett skarpt läge kan det bli så att de får söka i den hm jag vet inte hur det skulle gå till när de hänger som döa sillar. Fox tycket inte om det direkt men när han väl var ovanför marken var han blixt stilla och ja han hängde som en dö sill.

 Kanske blir de vana vid det oxå som jag sa innan så har han ju utvecklats enormt sen vi började och det är skit kul att se.

Jag kan inte låta bli att skryta över min lille fybenta vän. Han har blivit så duktig i söket. Från att ha varit underlags berörd far han över allt möjligt bråte utan att blinka. Han kryper under låga föremål han är helt otrolig.

Idag på träningen visade han verkligen vad det är han vill göra, nu måste vi finslipa på markeringen, ha när lite sen med att komma tillbaka till mig. Figuranten är så intressant och vill inte riktigt lämna den. Hade han haft lite lättare för att få fram skallet hade han troligtvis blivit en skallmakör. Jag tror det lossnar snart det oxå. Jag får plåga min vän Gaia och Centi som figge. De lär få jobba i sommar :)

så här ser det ut när han far omkring i sitt sök arbete

Efter en dags träning i denna heta dag, åkte jag till Gaia och Centi för att äta lite god mat, s var även där och vi hade en rikgt tevlig kväll. Vi tjötade om allt mellan himel och jord. KL var ca 12 inna jag kom i säng men det var inte så svårt att gå upp. Tror det beror på att jag hade en så trelvig kväll att det helt enkelt var värt att vara lite seg.

Gaia min vän det är riktig trevligt att sitta hos er och fika, äta en god middag och tjöta en hel del. hoppas sommaren bjudet på många sådan kvällar. Fox och Xa önskar nog det oxå.

Nu är jag även moster, när lille Sofie ville ut gick det snabbt vilket säkert var skönt för hennes mor. NI anar inte hur söt denna lilla varelse är. Hon tog direkt en plats i mosters  hjärta. När jag höll henna blev jag alldeles varm inombords.Sofie du tog moster med storm och jag  kommer göra allt för att visa dig min kärlek. Tänk att en liten varelse som inte kan ett ord ändå kan ge sådan kärlek att man inte kan göra annat än att le.

Syrran och Z ni kommer bli riktigt bra föräldrar, behöver ni mosters hjälp är det bara att säga till det är bara till att slå en signal så finns jag där.

stora karamar till dig Sofie.

Först vill jag säga tack för en trevlig em, god mat och gott sällskap, det är så skönt att vara hos er. En vän man kan vara sig själv med, javisst man får höra ärlighget men är det inte lite det vännskap handlar om att vara ärlig.

Jag skall passa min väns hund medans hon är och reser, jag frågade för att jag ville hjälpa henne jag bad för att jag vet att hunden inte gillar vara på kennel där hon skulle varit då det handlar om två veckor.Då jag själv har hund ändå måste ut och de kan ju leka ihop tyckte jag inte att två veckor var något men min vän var inte lätt att övertala för hon ansåg att det var för lång tid.

Sen blev det ändå bestämt att hon skulle vara här.

En bomb slog ner på annat håll, en annan väns  besvikelse över att inte få ha hunden. Jag förstår inte. Det är väl ingen tävling om vem som har hunden. Om det nu är det har jag totalt missat starten i tävlandet och tyvärr inte deltagit i tävlingen. Jag känner inte att jag måste och gör inte allt för att få ha hunden. Men jag ser att hon hellre är här en på kennel, jag har inte heller något behov av att säga att jag haft henne heller för det är ju bara löjligt. Det är barnsligt att vara stolt som en tupp för att man hjälpt en vän med att vara hundvakt.

Hon skrev på sin blogg om sin besvikelse visst fine köper det, men lägg inte skit på mig. Jag är inte någon jag är millan och även hennes vän sorry att du inte verkar dela den mening. 

Jag fattar inte att man kan göra en så stor affär av en sådan här sak, jag ser det lite lustigt i att jag verkar vara en fiende. En någon som skäl hunden från dig. Så L sluta nu att tävla om hunden om det nu är det du gör för det är så jag upplever det och om du nu blir så besviken på din vän lägg det inte på mig håll mig utanför.

 Jag är inte någon jag är en person, med namn och hela kittet. Nu har jag sagt mitt om denna lilla despyt.

Äntlgien kan jag gå lite mer jag känner att jag kan ta en liten promenad med Fox  utan att allt känns förjävligt, gårdagen var hemsk  men dagen har varit mkt bättre. Det är så härligt att ha varit ute med honom fått tränat honom lite. Han är nöjd och då är jag nöjd.

Jag längtar efter att kunna träna honom fullt ut, vi har visserligen kunnat träna lite inomhus och det har varit nyttigt för oss att träna på det nu skalll jag träna ligg kvar han kan ju det men vill sätta sig så fort jag kommer tbx och det är inte okej i tävlings världen. Så nu skall han inte få sätta sig upp utan vi skall bara gå när jag stått där en stund sen någon gång skall jag sätta honom upp. Denna vecka är full med läkarbesök och jag vet inte men alla tider är vid 8 eller 9 fattar inte varför de skall vara så tidiga.

Nu skall jag ta och fika lite granna ha det bra så hörs vi

Nu är jag  så himla trött på min fot, jag vill kunna gå till jobbet så jag kanske kan få lite pengar, denna månad blir så kärv för jag har inte fått något extra av försäkringskassan. Så det blir inte mkt att leva på denna månad och det känns lite hopplöst speciellt när syrran får sin lillla bebis, ngt litet vill man ju ge och jag hade så stora planer för vad jag skulle ge men tyvärr har de pengar gått till mat och hyra under tiden jag varit sjukskriven :(

Det känns så pissigt att inte kunna göra det man vill, och att alla små slantar man har går till att åka till läkaren. Hm känns inte riktigt som om det är så det skall vara men men det är ingen idé att deppa ihop för den saken skull.

nepp lite  morgon kaffe sitter inte helt fel vi hörs ha det bra k

Tack syrran för de fina handdukarna de passar jätte bra hemma hos mig.

Jag belv riktigt glad över dem så här fina är dem och de passar mig bra med hundar på.

Jag lovade en vän att visa min pjäxa som jag har om min fot, som jag sagt innan är den obekväm att sova med och mkt lockande att ta av.

Såhär ser den ut

Tack C för ditt samtal igår det var skönt att prata av sig och få lite goda råd och känna sig lite mer social än vad jag har kunnat vara den senaste tiden,

Ja under tiden jag varit gipsat har jag inte orkat vara så social en del pga att det gjort satans ont men även att jag inte orkat åka runt kollektivt.

Det är ju dock en bit till spårvagnen men snart kanske det är över nu är den i 90 gradet och ja det känns men är mkt bättre än förut.

Har jag tur gör de en gipsortos till mig och jag kan röra mig mer fritt då kommer jag nog orka vara mer social och förhoppningsvis snart jobba det längtar jag efter.

Om det blir kryckor ett tag till kan jag via försäkringskassan åka till jobbet på annat vis då kan jag iallfal vara där och kanske får man in lite pengar för det är ju inget man har gott om just nu.

Nu är det dax att göra mig iordning, fox skall ut få energi rik mat och jag skall äta en bra frukost och packa iordning allt inför övningen idag.

vi hörs senare kram på er alla